Historik

Användningen av pipor (flöjter), jägarhorn, trummor, cymbaler mm. som militära kommando- och marschinstrument är ett resultat av korstågen på 1000-1200 talet, då de europeiska härarna mötte de orientaliska. De senare var betydligt rikare utstyrda beträffande både klädedräkt och material. Den "musikaliska" utrustningen i både praktiska och festligare former överträffade vad européerna hittills kände till.

Krutets uppfinnande gjorde att infanteriet fick större anseende after att i flera århundraden varit underlägsna de bepansrade riddarna till häst, och uppsättandet av landsknektsstyrkor år 1486 gav åter infanteriet dess heder och värdighet. Landsknektarnas organisation och taktik var grundläggande för de följande århundradenas infanterier långt in i vår tid.

För att kunna styra stora truppstyrkor i både fred och krig krävdes någon form av kommandotecken, och helt naturligt kom olika musikinstrument till användning. Särskilt sådana som genom sin kraftiga klang kunde uppfattas på relativt stora avstånd.

På 1530-talet infördes begreppet Fänika vid svenska infanteriet. Fänikan var en militär enhet bestående av ca 500 man. I Fänikan ingick 2 pipare och 2 slagare (trumslagare), men ett gemensamt namn kallade spelet. Ordet fanns kvar i den svenska krigsmakten ända in på mitten av 1900-talet som namn på den som med trumma eller jägarhorn utförde militära kommandosignaler i förläggningarna eller i fält. Som spel tjänstgjorde i regel det yngre manskapet vid regementsmusikkårerna.